marinastuberg

Ja nu är semestern slut. Idag började vi jobba och Edvin började på dagis igen. Jag var lite orolig förra veckan för hur detta skulle gå med nya tider osv. Edvin har ju varit uppe sent och sovit till 9-10 varje dag. Så vi ställde klockan på 08.00 i fredags och 07.30 i lördags och söndags. Det är ju lika bra att försöka vänja sig själv också :). Och det gick bra! I söndags vaknade han själv vid 07.

Det är även slut på dag-sovning på dagis. Så vi får se hur det går. Just nu tar det lång tid att få Edvin i säng och det kanske inte blir lättare om han är trött. 3-års trotsen är inte att leka med! Aldrig kunde jag tro att det var så här jobbigt med trots!! Vid 2-årsåldern hade Edvin någon period med trots och tänkte att det var det värsta. Men jag vet bättre nu. Alla har ju varnat oss om 3-års trotsen osv. Han är som två personligheter!! Det svänger fort kan man säga. Jag är mer eller mindre avpolleterad. Det är mest pappa som gäller. Jag får inte vara i samma rum ibland och jag får absolut inte lägga honom. Och den andra stunden så är han så go.

Hota eller inte??? Jag har alltid haft föreställningen om hur jag ska bli som förälder och att jag ska inte göra si och så. Men när man väl är där så är det inte alltid så lätt!!! Att jag inte har mycket till tålamod, det visste jag. Men inte att det var såååå dåligt!!! Jag har ju inget tålamod alls! Man ska ju inte hota med saker och ting. "Gör du så där så får du inget godis!" osv. Vi har ändå börjat med det. Just nu håller vi på att ringa till tomten lite då och då. Men även om bra saker som att Edvin hittade en Bilar-bok på ICA Maxi igår. Han ville så gärna ha den men vi sa nej. Så då fick han ringa till tomten och tala om att han önskade sig boken i julklapp.

Jag vet inte annars hur man skulle komma ur alla konflikter om man inte skulle ta till någonting. Vi försöker verkligen "välja" våra hot så att vi verkligen kan verkställa dem! Och inte hota med saker som man faktiskt inte kan göra i verklighet. Det är ganska harmlöst egentligen men jag får dåligt samvete för att man ändå inte kan ta sig ur konfilkterna på andra sätt. Jag kan tänka mig att många föräldrar känner igen sig. Och säkert har flera tips och råd. Men alla barn är olika och allting funkar inte på alla.